Mostrando entradas con la etiqueta poesía sueca. Mostrar todas las entradas
Mostrando entradas con la etiqueta poesía sueca. Mostrar todas las entradas

25 de mayo de 2020

Maria Wine, No la que tú crees


San Francisco, 1989


NO LA QUE TÚ CREES

Yo no soy obviamente la
que tú crees que soy
Soy una luciérnaga angustiada
que no alcanza su propia luz
Soy un negro caracol del bosque
mi casa es una mancha de baba de brillo diamantino
y la lluvia despeja siempre mi camino
Soy un cachorro de gato
que ha huido a lo alto de una frondosa copa
y no baja
mientras la sombra de un pastor alemán
ande dando pasos de lobo al pie del árbol
Soy la intrépida miedosa
la alegre triste
y hago como tú
me engaño con verdades a medias.
Soy aceptablemente imposible en todas partes

No,
no soy realmente la
que tú crees que soy
Soy dos manos tendidas
que piden misericordia
Soy un ratoncillo
que roe el queso que he hecho en casa
Soy una trinitaria
de aterciopelada nostalgia
Soy un pequeño pensador
que se aturulla de ideas vertiginosas
pero que nunca logra sacar a la luz ni siquiera
una chispa de ellas
Tengo la espalda derecha como una reina
y en mi interior se quejan los pequeños hijos de puta
del orgullo

Soy un obstáculo para mí misma
y para otros
pero también un gran salto
que hace que otros salten
Soy un balón
que se niega a que lo metan en la portería a patadas
Soy un gorrión
que atesora migas de pan para una comida de cisne
¡Yo soy eso en mi interior
que nunca surge de tu interior!





Maria Wine 
(Copenhague, Dinamarca, 1912-2003)
Desde su juventud vivió en Estocolmo, Suecia 
y escribió toda su obra en sueco
de Svårmodets mod, 1977
en Poesía Nórdica, Ediciones de la Torre, Biblioteca Nórdica, 1999
Traducción de Francisco J. Uriz
para leer MÁS



10 de abril de 2020

Harry Martinson, Vivir de verdad


Fotografía de Katy Grannan (Untitled, Bakersfield, Ca.)

VIVIR DE VERDAD

Vivir de verdad es atreverse a elegir las propias opiniones
más que permitir que le obliguen a uno a elegir su realidad.
Te aconsejo que vomites por la boca la realidad que odias.

Sueña de buena gana y de preferencia lo que no quiere la época.
Sepárate de lo típico de los tiempos hacia delante y hacia atrás.
Los tiempos venideros están violados y cargados de todas
las cadenas imaginables
sobretodo las de la utilidad y las del insípido bienestar
con su acolchada seguridad, de tan poco valor para el espíritu,
y de sus cochecitos de juguete para todos.



ATT VERKLIGEN LEVA

Att verkligen leva är att våga välja sina vyer
mera än att låta sig tvingas att välja sin verklighet.
Jag råder dig att utspy den verklighet du avskyr ur din mun.

Dröm gärna och helst vad tiden inte vill.
Var otidsenlig framåt och bakåt.
Den närmaste tiden är våldtagen och belagd med alla tänkbara bojor
inte minst nyttans och den fadda trevnadens
med dess andligt billiga trygghetsvadd och dess leksaksvagn åt alla.





Harry Martinson
(Jämshög, Suecia, 1904-1978)
POETA/NOVELISTA/PINTOR/MARINO/
PREMIO NOBEL DE LITERATURA 1974
de Vagnen/(El coche), Alber Bonniers Förlag, 1960
en Poesía Nórdica, Ediciones de la Torre, Biblioteca Nórdica,
Madrid, 1999 (pág. 264)
Traducción de Francisco J. Uriz
para leer más en FAUSTO MARCELO
una página en FACEBOOK
en WIKIPEDIA

17 de octubre de 2019

Athena Farrokhzad, [Mi madre dijo: Voy a recuperar lo que me pertenece]


Fotografía de Shirin Neshat

[MI MADRE DIJO: VOY A RECUPERAR LO QUE ME PERTENECE]

Mi madre dijo: Voy a recuperar lo que me pertenece
Afrontarás la muerte privada de una lengua
Sin habla llegaste, sin habla partirás

Mi padre dijo: Escribía sobre el pan y la justicia
y mientras el hambriento supiese leer
el tipo de letra no me importaba
Mi padre dijo: Las serifas me pinchan los dedos

Mi padre dijo: Cuánta resistencia puede ofrecer la grasa humana
antes de que se permanenten en ella los latigazos
Mi padre dijo: Si olvidaras el alfabeto
lo encontrarías grabado en mi espalda

Mi padre dijo: No es hasta que perdonas a quien te ha delatado que comprendes lo que significa la violencia

Mi padre dijo: Hay a quienes los ejecutaban al alba antes de que levantara el sueño
Mi madre dijo: Hay quienes tuvieron que pagar por las balas
para poder enterrar a sus hijas

Mi madre dijo: En la noche de qué triunfador nos ha arrojado este triunfo

Mi padre dijo: Tu tío nos llegaba entre los crujidos de la línea telefónica
Tu tío refinaba sus parábolas con cada latigazo

Mi hermano dijo: No me entierres aquí
Entiérrame donde los latigazos sean virtuales

Mi tío dijo: Lo olvidarás todo
menos el recuerdo que recordarás para siempre
Recuerdo que antes de la guerra el soldado mascaba con mis dientes
El agitador gritaba con mi garganta

Mi tío dijo: Por mis hombros cargados
por mi sonrisa constante
Por este montón de piedras que una vez fue mi casa

Mi tío dijo: Hay algún charco en donde la guerra no haya lavado sus manos ensangrentadas

Mi tío dijo: Hay quienes eran ejecutados en cada amanecer
Hay quienes se quedaban para presenciar la ejecución de las sentencias

Mi madre dijo: Por qué invocan a Dios desde los tejados
Acaso han olvidado que era Dios quien sostenía el látigo
cuando torturaban a sus madres

Mi madre dijo: Muéstrame a aquel que habita su rostro
y te mostraré a aquel que ningún rostro merece

Mi hermano dijo: Quiero saber quién fue humillado por mi culpa
En qué afinidades he incurrido
y qué represalias me esperan

Mi hermano dijo: Hay carnicerías que se cometerán eternamente por un signo que nadie recuerda

Mi tío dijo: Qué será de nosotros cuando hayamos conquistado nuestra liberación
con los mismos medios que nos han mantenido cautivos

Mi padre dijo: Cuerpos sin claridad, cuerpos sin sombra

Mi hermano dijo: La costumbre de arrodillarse será sustituida por la alegría de mandar

Mi padre dijo: Hay una guerra que transcurre dentro de mis vísceras
Hay un enemigo que se abalanza desde mis manos y mis labios

Mi hermano dijo: Hay una fiebre que sube con cada golpe
Hay una máquina que martillea estando apagada

Mi padre dijo: La violencia es un lenguaje en el que la mano se distingue

Mi padre dijo: Cuando demos según capacidad y recibamos según necesidad
Mi madre dijo: Cuando demos según capacidad y recibamos según necesidad
Mi hermano dijo: Cuando todas las injusticias y la historia misma se acaben
Mi abuela dijo: Cuando seas tan vieja como yo
Entonces se acabarán las injusticias y la historia misma

Mi padre dijo: No me entierres aquí
Entiérrame donde toda propiedad haya sido expropiada
No me pongas una lápida, dedícame tus días felices

Mi madre dijo: Es mejor soñar que estás muerto
Que morir de los tantos sueños que te inventan

Mi abuela dijo: No me entierres aquí
Entiérrame donde crece la menta junto a los arroyos
Prepara un banquete, sirve mi mejor guiso

Mi tío dijo: La guerra nunca ha terminado
Sólo tú terminaste de ser una víctima de la guerra

Mi madre dijo: No me entierres aquí
Entiérrame donde la pátina de la civilización esté desconchada
Escupe mi lengua, devuélveme la leche


[MIN MOR SA: JAG SKA ATERTA DET SOM TILLHÖR MIG]

Min mor sa: Jag ska återta det som tillhör mig
Du ska möta döden berövad på språk
Mållös är du kommen, mållös ska du gå

Min far sa: Jag skrev om bröd och rättvisa
och så länge den utsvultne kunde läsa
gjorde mig typsnittet detsamma
Min far sa: Seriferna sticker i mina fingrar

Min far sa: Hur mycket motstånd kan människofettet bära
innan piskrappen permanentas
Min far sa: Om du glömmer bort alfabetet
hittar du det på min ryggtavla

Min far sa: Först när du förlåter den som angett dig vet du vad våld vill säga

Min far sa: Det fanns de som avrättades i gryningen innan sömnen skingrats
Min mor sa: Det fanns de som fick betala för kulorna
för att få begrava sina döttrar

Min mor sa: In i vilken segrares natt slungade denna seger oss

Min far sa: Din morbror fanns med på en knastrande telefonlinje
Din morbror raffinerade sina liknelser med varje piskrapp

Min bror sa: Begrav mig inte här
Begrav mig där piskorna är virtuella

Min morbror sa: Allting kommer du att glömma
utom minnet som du alltid kommer att minnas
Jag minns att innan kriget tuggade soldaten med mina tänder
Agitatorn skrek med min hals

Min morbror sa: För mina sluttande axlars skull
för mitt ständiga leende
För denna stenhögs skull som en gång var mitt hus

Min morbror sa: Finns det någon pöl där kriget inte tvättat sina blodiga händer

Min morbror sa: Det fanns de som avrättades i varje soluppgång
Det fanns de som stannade kvar och såg domsluten verkställas

Min mor sa: Varför åkallar de gud från hustaken
Har de glömt att det var gud som höll i piskan
när deras mödrar torterades

Min mor sa: Visa mig den som bebor sitt ansikte
så ska jag visa dig den som inget ansikte förtjänar

Min bror sa: Jag vill veta vem som förnedrades för min skull
Vilka affiniteter jag gjort mig skyldig till
och vilka repressalier som väntar

Min bror sa: Det finns en slakt som alltid ska pågå för ett tecken ingen kan minnas

Min morbror sa: Vad ska det bli av oss sedan vi utkämpat vår befrielse
med samma medel som hållit oss fångna

Min far sa: Kroppar utan klarhet, kroppar utan skugga

Min bror sa: Vanan att knäböja ska ersättas av glädjen att befalla

Min far sa: Det finns ett krig som utspelar sig i innanmätet
Det finns en fiende som störtar fram ur mina händer och läppar

Min bror sa: Det finns en feber som eskalerar för varje slag
Det finns en maskin som hamrar i avstängt läge

Min far sa: Våldet är ett språk i vilket handen excellerar

Min far sa: När vi ger efter förmåga och får efter behov
Min mor sa: När vi ger efter förmåga och får efter behov
Min bror sa: När alla orättvisor och historien själv tar slut
Min mormor sa: När du är lika gammal som jag
Då ska alla orättvisor och historien själv ta slut

Min far sa: Begrav mig inte här
Begrav mig där all egendom exproprierats
Ge mig ingen gravsten, tillägna mig dina sötebrödsdagar

Min mor sa: Det är bättre att drömma att man är död
än att dö av alla drömmar som uppfinner en

Min mormor sa: Begrav mig inte här
Begrav mig där myntan växer längs med bäckarna
Duka en festmåltid, servera min godaste gryta

Min morbror sa: Kriget har aldrig tagit slut
Du har bara slutat vara krigets offer

Min mor sa: Begrav mig inte här
Begrav mig där civilisationens fernissa flagnat
Spotta ut mitt språk, ge mig mjölken tillbaka


MY MOTHER SAID

My mother said: It seems that it has never occurred to you that it is from your name
civilization descends

My mother said: The darkness in my belly is the only darkness you command

My mother said: You are a dreamer born to turn straight eyes aslant
My mother said: If you could regard the circumstances as extenuating
you would let me off easier

My mother said: Never underestimate the trouble people will take
to formulate truths possible for them to bear
My mother said: You were not fit to live even from the start

My mother said: A woman dug out her mother’s eyes with her fingers
so the mother would be spared the sight of the daughter’s decline

My father said: You have a tendency towards metaphysics
Still I schooled you in the means of production
when your milk teeth were intact

My mother said: Your father lived for the day of judgement
So did your mother, but she was forced to other ambitions

My mother said: In your father’s sleep you are executed together
In your father’s dream you form a genealogy of revolutionaries

My father said: Your mother fed you with imported silver spoons
Your mother was everywhere in your face
frantically combed out the curls

My mother said: For a lifetime I envied your father’s traumas
until I realized that my own were far more remarkable

My mother said: I have spent a fortune on your piano lessons
But at my funeral you will refuse to play

My mother took the dream out of my father’s hand and said:
All this sugar will not make you sweeter
Walk a lap around the house before you take the insulin

My father said: I have lived my life, I have lived my life
I have done my share
Now nothing remains of the halcyon days of youth

My mother said to my brother: Beware of strangers
Remember that you have nothing to return to
should they become dangerous

My brother said: I had such a strange dream
That dawn died in my eyes before sleep had cleared
A humanity of sugar and slaughter
When I bid farewell to the light I knew everything

My mother said: From the division of cells
from a genetic material
from your father’s head
But not from me

My father said: From the clash of civilization
from a fundamental antagonism
from my tired head
But not from her

My father said: If it were possible to compete in martyrdom
your mother would do everything to lose
My mother said: The heart is not like the knee that can be bent at will
My father said: Even the rooster who does not crow gets to see the sun rise
My mother said: But if the hen does not lay an egg she will be served for dinner

My father said: Your brother shaved before his beard started to grow
Your brother saw the terrorist’s face in the mirror
and wanted a flat iron for Christmas

My brother said: Some day I will die in a country
where people can pronounce my name

My brother said: Do not think it is in your power to offer me anything

My father said: Whose father are you rendering

My mother said: Whose mother are you rendering

My brother said: Whose brother is being referred to

My grandmother said: If you don’t finish chopping the vegetables soon
there won’t be any dinner

My father said: To those who have more will be given
and from those who lack even more will be taken
My mother said: Take some more milk before it turns

My mother said: Wouldn’t it be strange to feel
a single night like this one
my language in your mouth

My father said: One spoonful for the executioners
one spoonful for the emancipators
one spoonful for the hungry masses
And one spoonful for me

My mother handed the glass to her mother and said: Now we are even
Here is the milk back

My grandmother said: Your mother descends from the rising sun
She was named after the flower bud since she was born in spring
Your mother named you after a warrior to prepare you for winter

My grandmother said: During spring in Marghacho mint grew along the streams
Does the poem you are writing reveal any of this
My grandmother said: You snot-nosed little mutt
Come here and I’ll take your measurements and knit you a wool sweater

My mother said: If we meet again we will not let on that we knew each other
when you were hungry and it was I who carried the milk

My brother said: Black milk of dawn, we drink you at night

The past is an assault never to be completed

My mother said: Write like this
For my opportunities my mother sacrificed everything
I must be worthy of her
everything I write will be true

My grandmother said: Write like this
Mothers and languages resemble each other
in that they incessantly lie about everything

My mother said: All families have their stories
but for them to emerge requires someone
with a particular will to disfigure

My mother said: You distort the injury with your unfortunate lie
There is a muteness that cannot be translated

My brother said: There is always something imperfect that remains inescapable
There is always something incomplete missing

My mother said: Your family will never recover from the lie that binds
My father said: Your family will never return to the rooftops when it cools down
My brother said: Your family will never be resurrected like roses after a fire

My grandmother said: There is a time for everything under the sun
time to return to the rooftops when it cools down

My grandmother said: Pistachios for the toothless
rosaries for the godless
rugs for the homeless
and a mother for you

My father said: Jobs for the jobless
wages for the wageless
papers for the paperless
and a father for you

My brother said: Cables for the wireless
organs for the bodyless
transfusions for the heartless
and a brother for you

My mother said: Oxygen for the lifeless
vitamins for the listless
prostheses for the limbless
and a language for you

My mother said: I will reclaim what belongs to me
You will meet death robbed of language
Speechless you came, speechless you will return

My father said: I wrote of bread and justice
and as long as the starving could read
the font did not matter to me
My father said: The serif pricks my fingers

My father said: How much resistance can human fat bear
before the lashes of the whip become permanent
My father said: If you forget the alphabet
you will find it on my back

My father said: Only when you forgive the one who has turned you in
will you know the meaning of violence

My father said: There were those who were executed at dawn before sleep had cleared
My mother said: There were those who had to pay for the bullets
to bury their daughters

My mother said: Into what victor’s night did this victory throw us

My father said: Your uncle was there on a crackling phone line
Your uncle refined his metaphors with every lash of the whip

My brother said: Do not bury me here
Bury me where the lashes of the whip are virtual

My uncle said: You will forget everything
except memory, which you will always remember
I remember that before the war the soldier chewed with my teeth
The agitator screamed with my throat

My uncle said: For my sloping shoulders
for my constant smile
For this pile of rocks that was once my house

My uncle said: Is there a puddle where war has not washed its bloody hands

My uncle said: There were those who were executed at every sunrise
There were those who remained and saw the sentences carried out

My mother said: Why do they invoke god from the rooftops
Have they forgotten it was god who held the whip
when their mothers were tortured


Ph Khashayar Naderehvandi
Athena Farrokhzad 
(Teherán, Irán, 1983)
Reside en Estocolmo, Suecia
POETA/TRADUCTORA/CRÍTICA LITERARIA/DRAMATURGA/
DOCENTE DE ESCRITURA CREATIVA
Lectura recomendada por la poeta Erika Martínez
*leer Carta a Europa en RADIO DEL MAR
para leer + en LYRIKLINE.ORG
y + en MEDIUM



30 de mayo de 2018

Kristina Lugn, 7 poemas 7 (+1)


Fotografía de Kristen T. Cates
Yo en realidad no quería morir
en realidad solo quería ser una bibliotecaria
verdaderamente amante de sus clientes
si, yo quería ser una perla para todo el mundo
una perla que recita poesía en soledad
y toma té de frambuesa
en los sótanos
y en los balcones donde se sacuden las alfombras

Yo quería saber manejar aguja e hilo
tenedor y cuchillo, hoja de afeitar y clavo
también quería tener un taladro y un cortacésped
algo calmante y algo estimulante
yo no quería tener una alambrada de púas
en torno a mis obscenos bártulos de alcoba
cuando el pájaro de nadie
silbaba para nadie
en los tejados
y en los arroyos

Entonces yo quería ser una secretaria de asuntos sociales
que verdaderamente comprende a sus clientes
oh entonces quería ser una enfermera
que verdaderamente sabe bien su oficio
una mímica inteligente quería tener también
y un porte inspirador de confianza
un secador eléctrico quería yo tener
un sostén elástico
y un par de ligas blancas

Yo en realidad no quería morir
preferiría con mucho ser un gozo para todo el mundo
un gozo que hace aplicaciones de tela en su tiempo libre
y toma licor de diente de león
una hora antes del amanecer
cuando la madre de nadie
silba para nadie
bajo la estrella más peligrosa
entre los rascacielos ruinosos
sola

de Bekantskap önskas med äldre bildad herre, Alba, Estocolmo, 1983
Se desea contacto con maduro caballero educado
Traducción de Francisco J. Úriz
extraído de: LA MAJA DESNUDA


Jag ville egentligen inte dö
jag ville egentligen bara vara en bibliotekarie
som verkligen älskar sina kunder
ja jag ville vara en prydnad för var och en
som deklarerar poesi i sin ensamhet
och dricker smultronte
i källarutrymmen
och på piskbalkonger
(...)

para seguir leyendo la versión original acá



Fotografía de Kristen T. Cates
El terapeuta ha dicho
que tengo que olvidarte
he recibido seis rosas rojas
del médico jefe
y una carta de amor
de la enfermera de la planta
me han dado salchichas fritas y puré de patatas
tengo un aviso de correos y mi estéreo
funciona bien, gracias, me han dado tres cajas
de fenobarbital y un piso de 44 m
y el número de teléfonos de la agencia de matrimonios
más cercana
no tengo nada que temer
estoy completamente sana y tengo una inteligencia normal
le he prometido al tan apuesto
como culto asistente social
dejar de estar en cama y en vela por las noches
recitando tu número de DNI

de ¡Mátale!, 1978
en 10 años. 10 Poemas Nórdicos, Nórdica Libros,
Traducción de Marina Torres


Kuratorn har sagt
att jag måste glömma dej
jag har fått sex röda rosor
av överläkaren
och ett kärleksbrev
från avdelningssköterskan
jag har fått ugnsstekt falukorv med potatismos
och en postanvisning och min stereoanläggning
fungerar bra, tack, jag har fått tre burkar
meprodorm och en lägenhet på 44 kvm
och telefonnumret till närmaste
partnerförmedling
jag har inget att frukta
jag är fullt frisk och normalbegåvad
jag har lovat den både stilige
och belästa socialassistenten
att sluta ligga vaken om nätterna
och rabbla ditt personnummer

de Döda honom!, 1978
en poemas recopilados Lugn bara Lugn/Calma, solo calma



Fotografía de Kristen T. Cates
La tristeza tiene un nenúfar en su lago.
Allí voy a pedir permiso de residencia
y enfrentar mi propia mirada
en el paisaje protegido que se extiende
entre mi pérdida
y yo.

Y luego ustedes me quitarán las armas
y me cruzarán las manos
y me cerrarán los ojos
y abrirán la jaula
para que mi pájaro vuele
en la realidad.

en ¡Adiós y buena suerte!, Simon Editor, cop. 2005
en Mujeres en el Norte. Trece poetas suecas, Devenir, Madrid, 2011
Selección y traducción de René Vázquez Díaz


Fotografía de Kristen T. Cates
ESTO ES UN HOGAR

Esto es un hogar.
El sofá es una parte importante del hogar.
Las personas ponen también su sello en el hogar.

¿Sigue siendo el sofá una parte del hogar
cuando la persona que se sienta en él
muere de repente?

¿Olerá el sofá entonces a los recuerdos
de la persona que solía sentarse en él
y se sentía sola?

¿Tendrá el sofá tal vez un nuevo hogar?
¿Podrá el sofá entonces transmitir
sus experiencias al nuevo hogar?

¿Y que así la persona que solía sentarse en él
de verdad llegue a ser en cierto modo
digna de recuerdo?

¿O se llevarán el sofá
junto con la persona y los quemarán
uno a uno?

¿Uno a uno, esto es
en espacios distintos
y así el hogar se rompa?

de Bekantskap önskas med äldre bildad herreAlba, Estocolmo, 1983
Se desea contacto con maduro caballero educado
Traducción de Marina Torres
extraído de: DESCONTEXTO




Fotografía de Kristen T. Cates
SIN DUDA HAY FENÓMENOS QUE NO

Sin duda que hay fenómenos que no son
comercialmente viables
ni interesantes desde otros puntos de vista.
Sin duda, hay problemas que no se pueden
achacar a los demás ni reclamar
su atención.
Sin duda, hay un dolor
que es tan sentido
que es repugnante.

Traducción de Sergio Badilla Castillo
extraído de: DESCONTEXTO


Fotografía de Kristen T. Cates
TENDRÁS UNA VENTANA PANORÁMICA

Tendrás una ventana panorámica

de subsidio infantil.
El cielo estrellado será el empapelado de tu sala
y Mozart escribirá la música.

Vivirás en un hogar
que te ame.
Tendrás sentido del humor.
Y la obra completa de Strindberg.

Y todos mis nietos.

Mi regalo será
que hables muchos idiomas
y toleres
todo tipo de tiempo.

Tendrás los pies
sobre la tierra
y vertiginoso techo
con estucados.
Serás dueña de una vida
que todo te lo perdonará.
Mente despejada tendrás.

Y fuertes sentimientos.
Te divertirás.
Todo esto está
en el seguro de la casa.
Vivirás en paz.

Mi subsidio de alimentos es que jamás
pierdas la esperanza.
Poseerás un corazón valeroso.
Y un osado intelecto.

Y un buen juicio.

Aquel en quien tú crees
nunca soltará tu mano.
Mi regalo de Navidad
es que si resbalas
tu prójimo con gusto te acoja.

Que una sonrisa amistosa sea tu compañera de viaje.
Una exención te enviaré desde mi soledad.
Nada heredarás de mi parte.
Pero recibirás todo el dinero.

(poema dedicado a su hija)
en ¡Adiós y buena suerte!, Simon Editor, cop. 2005
Traducción de María Kallin & Víctor Rojas

DU SKA FÅ ETT PANORAMAFÖNSTER

Du ska få ett
panoramafönster
i barnbidrag.
Stjärnhimlen ska vara
din vardagsrumstapet
och Mozart ska skriva musiken.

Du ska får ett hem
som älskar dig.
Du ska få ett sinne
för humor.
Och Strindbergs
samlade verk.

Och alla mina barnbarn.

Min present till dig
är att du ska tala många
språk och tåla all
slags väderlek.

Du ska få god
markkontakt och
svindlande takhöjd
med stuckaturer.
Du ska få ett liv som
förlåter dig allt.

Klar i tanken ska du vara.
Och stark i känslan.
Du ska få ha roligt.
Allt detta står i
hemförsäkringen.
Du ska få vara i fred.

Mitt underhållsbidrag
till dig är att du aldrig
någonsin kommer att
sluta hoppas.
Du ska få ett modigt hjärta.
Och ett dristigt intellekt.

Och ett gott omdöme.

Den du litar på
släpper inte din hand.
Min julklapp till dig
är att om du faller
så ska medmänniskorna
glädjas åt att
få ta emot dig.

Ett vänligt leende
ska gå genom
hela din resa.
En frisedel ska jag
sända från
min ensamhet.
Du ska inte få
ärva någonting
alls av mig.
Men du ska få
alla pengarna.

en Dikter 1972-2003, Albert Bonniers Förlag, 2016



Fotografía de Kristen T. Cates
Vivimos tan sólo a un
cambio sentimental
del abismo.
Todos vivimos tan sólo a
un salto intelectual
de la Osa mayor.
Ahora me encuentro
sólo a un beso lanzado
de la funeraria.
En mi compañía tengo
una niña que grita
desde todas las esquinas de la tierra.

en ¡Adiós y buena suerte!, Simon Editor, cop. 2005
Traducción de María Kallin & Víctor Rojas


Människorna lever bara ett
känslokast
från avgrunden.
Alla vi människor lever bara ett
tankesprång
från Karlavagnen.
Jag befinner mig nu
bara en slängkyss
från begravningsbyrån.
I mitt sällskap har jag
ett barn som ropar
från jordens alla hörn.




B O N U S  T R A C K 



Kristina Lugn, fotografiada por Cato Lein

Soy una persona libre.
Siempre lo he sabido
y nunca entendió.


Jag är en fri människa.
Det har jag alltid vetat
och aldrig förstått.




Kristina Lugn
-Gunhild Bricken Kristina Lugn-
(Tierp, Upsala, 1948 - Estocolomo, Suecia, 2020)
POETA/CRÍTICA LITERARIA/DRAMATURGA/
MIEMBRO DE LA ACADEMIA SUECA
para leer + en BATALLA DE PAPEL
Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...