Solja Krapu, 3 poemas 3

Fotografía de Egor Shapovalov

MUCHO

Una buena cantidad de cosas uno ha pasado

visto y vivido

y experimentado

Andado a lo largo de algún que otro empedrado lluvioso

mordido una que otra uña

perdido uno que otro transporte y alcanzado otros

Algunas tristes realidades uno ha experimentado

y recién entendido

cómo la una tiene que ver con la otra

y uno ha sobrevivido desilusiones

y mantenido el buen humor

y cuando los filtros de café se acababan

entonces se han usado servilletas

Raspar el hielo del parabrisas

tantas mañanas heladas

Y se ha aguantado uno

Y se ha rebelado

no

con la frecuencia

suficiente

Vivido y visto

y mucho se ha visto

pasar de largo

muchas posibilidades

dejadas de lado

y aprovechado otras

tan pocas veces

Muchos canastos habidos de ropa sucia

cargas llevadas

kilómetros recorridos recogiendo cosas

Mucho ha sido importante

y grandioso

y mucho se ha convertido en pequeñeces

cuando

se hace la cuenta final

Hemos comido hamburguesas

y cómo

quema la lengua los labios la garganta el paladar

un omelette delgado

en un restaurante hindú en una gran ciudad

se aprende

Y que hay diferencia entre el rábano picante y el jengibre

hemos experimentado

y cómo las estaciones se suceden

más y más rápido y se neutralizan las unas a las otras

hemos visto

y el ruedo de los pantalones vuelve a ser ancho de nuevo

por no sé cuántas veces ya en orden

Acumular cosas

hemos hecho

y si no nos hemos mudado con frecuencia

casi todo permanece y comienza a echar raíces

Uno recuerda erróneamente mucho

y de buena gana

uno recuerda en forma selectiva y

subjetiva

y se tiene casi siempre una gran comprensión por aquello

que uno mismo ha provocado

Sí, es suficiente con lo pasado

Y cuando personas adultas dicen

que son nacidas —ochenta y uno—

entonces uno piensa que ya se ha vivido

Un Buen Rato

Y morir igual no se quiere

no todavía

no por un buen rato

porque sería tan triste de todas maneras

y nunca se sabe

no se sabe

nunca

se sabe

Puede haber todavía cosas olvidadas

en los bolsillos de las chaquetas arrumbadas:

un chicle

una moneda de cincuenta centavos

la llave desaparecida del candado de la bicicleta

MYCKET

En hel del nog har man varit med om

sett och levt

och upplevt

Man har gått längs en och annan regnig stenläggning

bitit på en och annan nagel

missat ett och annat färdmedel och hunnit med vissa

Några trista verkligheter har man upplevt

och först efteråt fattat

hur det ena handlat om det andra

och besvikelser har man överlevt

och humöret har man hållit uppe

och när det har varit slut på kaffefilter

då har man tagit hushållspapper

Skrapat vindrutan

många isiga mornar

Och bitit ihop har man gjort

Och bitit ifrån

inte

tillräckligt

ofta

Levt och sett

och mycket har man sett

gå förbi

många möjligheter har man

låtit bli att ta

och tagit har man en del chanser

sällan

Många korgar med tvätt har det blivit

och burit har man

kilometervis har man hämtat saker

Mycket har varit stort

och storslaget

och mycket har blivit futtigt

när man

summerat allting efteråt

Hamburgare har man ätit

och hur en tunn omelett

bränner tungan läpparna svalget gomseglet

på en indisk restaurang i en stor stad

det vet man

Och att det är skillnad på pepparrot och ingefära

har man fått erfara

Och hur årstiderna växlar

snabbare och snabbare och tar ut varandra

har man sett

och byxbenen som blivit utsvängda igen

för vilken gång i ordningen

Samlat på sig saker

har man gjort

och har man inte flyttat tillräckligt ofta

ligger det mesta kvar och har börjat slå rot

Man missminner sig mycket

och gärna

man minns selektivt och

subjektivt

och har oftast stor förståelse för det

som man själv har ställt till med

Ja, nog har man varit med om

Och när vuxna människor säger

att de är födda –åttiett-

då tycker man att man varit med

Ett Bra Tag

Och dö vill man ändå inte

Inte än

Inte än på länge

för det skulle ju vara så tråkigt ändå

och det vet man ju aldrig

det vet man inte

aldrig

vet man inte

Det kan fortfarande finnas kvar saker

i fickorna på dom undanhängda jackorna:

ett tuggummi

en femtioöring

en saknad cykelnyckel

Fotografía de Egor Shapovalov

TALES PERSONAS

No abundan tales personas

con las que se podría tener ese

contacto directo

donde sólo una mirada

es un cable de acero puesto a temblar

Quizás no hubo ninguno de ésos

en tu clase en la escuela elemental

nadie que estuviera parado

observando a la gente un viernes a la noche

en el Dragón Azul

Ninguna de esas personas en el radio que abarca la mirada

Esas personas están dispersas al azar

a lo largo del tiempo

y a lo ancho del mundo

Quizás alguien tenía como

el proyecto de su vida el buscarte

aunque demasiado temprano

o demasiado tarde

y en un lugar completamente alejado

contando desde tus pies

Y tú estás ahí sentado

en una silla pintada de amarillo

en una casa de campo solitaria al borde de una tala

Quizás existan siete u ocho

personas apropiadas para ti que

exactamente ahora suben y bajan en una escalera

en un pasillo cargado de ecos

con una taza de café vacía

y que no pueden hacerse a la idea

de pedir prestado un poco de pan rallado

a ninguna otra persona

más que a ti

Y él, ése allí que vive en pareja tan feliz

él quizás eligió así

como se elige entre distintos tipos de polvo para lavar la ropa.

Sådana människor

Det kryllar inte av sådana människor

som man skulle kunna ha den där

direktkontakten med

där bara ett ögonkast

är en stålvajer i darrning

Det kanske inte gick nån sån

i din klass i grundskolan

eller stod och spanade en fredagskväll

på Blå Dragonen

Inte en sån människa så långt ögat når

Sådana människor är slumpspridda

i längden i tid

och på tvären i världen

Kanske någon hade det som

sitt livs projekt att söka efter dig

fast för tidigt

eller för sent

och på en alldeles för avsides plats

från dina fötter räknat

Och du sitter där

på en gulmålad stol

i ett ensligt hemman i kanten av ett kalhygge

Det kanske finns en sju åtta stycken

för dig lämpade människor som

just nu springer upp och ned i ekande trappuppgångar 

med var sin tomma kaffekopp

och inte skulle kunna tänka sig

att låna veteströ

av någon annan

än dig

Och han, den där som är så lyckligt parbildad,

han kanske valde så där

som man väljer mellan olika tvättmedelsorter

Fotografía de Egor Shapovalov

SI TE LLEVO CONMIGO DE VIAJE

Si te llevo conmigo de viaje

si cuento una historia

son otras las reglas en vigencia

Ninguna meta sobreentendida

ningún terreno delimitado

ningún orden lógico de sucesión

entonces-

estamos de acuerdo:

desabrocha el cinturón del pensamiento

sobre todo en el despegue y el aterrizaje

si yo cuento una historia

no hay ninguna gramática a la cual amarrar las palabras

ninguna ordenanza cronológica

ninguna adecuación

u horario

entonces-

estamos de acuerdo:

puedes bajar la ventanilla

Y asómate con gusto hacia afuera

Om jag tar med dig på en resa

Om jag tar med dig på en resa

om jag berättar en historia

är det andra regler som gäller

Inte självklart mål

inte rakt utstakat spår

inte logisk ordningsföljd

så-

är vi överens:

lossa bältet från tanken

särskilt vid start och landning

om jag berättar en historia

finns ingen grammatik att binda orden vid

inget kronologiskt regelverk

ändamålsenlighet

eller tidtabell

så-

är vi överens:

du får dra ned rutan

Och luta dig gärna ut genom fönstret

Solja Krapu 
(Finlandia, 1960) 
Vive en Suecia

de Jag behöver busschauffören. Dikter/
Yo necesito al conductor del autobús. Poemas,  

Ord&Visor, Estocolmo, 2002 - su WEB

Traducción de Lilian Fernández Hall

Precursora de la Poesía Slam 

POESÍA PENSADA PARA LEER EN VOZ ALTA

para leer + en POETAS SIGLO XXI